Självcensur i närbutiken

Idag var det sorg och förstämning i vår närbutik. Affärsägaren, en sunnimuslim från Irak, sörjde sin ”store ledare” som hade avrättats i Baghdad 30/12-06. Hans trygghet, hans hjälte var borta och det Irak han kände var förlorat.

- Vad tycker du om det, frågade han.
- Vad säger du om det, frågade han mig.
- Jaa, svarade jag honom, Om jag hade varit en irakisk shia hade jag dansat på gatorna och hade jag varit en kurd så vet du vad jag hade tyckt!
- Det är en sorgens dag, svarade han, de kunde ju ha väntat en månad eller två.
Detta kunde jag delvis hålla med om.

Det var först på väg hem med de två mjölkpaketen under armen som självreflektionen hann ifatt mig. Jag hade aldrig svarat honom. Jag hade gömt mig bakom andra.
Det demokratiska och fria Sverige, liksom jag själv, håller på att bli något annat, en främling som jag inte tycker om. Det håller på att bli en plats där man döljer sina åsikter av rädsla för andra. Demokratin är extremismens vikigaste offer. Fruktan har intagit frihetens plats även här och jag skäms över att jag låtit mig svepas med.
Jag lovade mig att nästa gång skulle jag tala, vänligt men rakt och så försvara den värld som eroderas av hatets hantlangare.
Stämningarna i vårt land är bekanta från förr. De behärskade självcensurens Sverige under andra världskriget då vi kröp för den lika totalitära nazismen. Några få ögon såg klart, några få röster höjdes för människovärde och frihet men i övrigt vara bara en krypande tystnad.
Samma gamla våldnad har återuppstått, nu i ny kostym men rekvisitan är den samma, liksom hatet mot samma folkgrupp.

Sörgården finns inte längre och Bullerbyn är borta. Kanske var det bara en flyktig dröm?
Nu måste allt det goda vi känt försvaras och hävdas. Det sker genom att vi trots extremismen, trots den kväljande lukten av fruktan och kontroll som terrorismen sprider, lever i friheten – till varje pris.
Förblir vi tysta får vi en värld som ingen vill ha.
Låt oss önska Mellanöstern i allmänhet och Kurdistan i synnerhet, en ny tid. Det kommer att gagna en hel värld.
Vi har makt att ge barnen en god framtid, att lära dem vad godhet är. Därför finns Alfred Nobels Skola.